För de som inte känner er, hur träffades ni?
Tom: Jag och Bill började göra musik när vi var 7 år. Vi föredrog det framför videospel! Vi har ägnat det all vår fritid, kvällar, helger. Bill spelade keyboard för vi hade inte någon bassits eller trummist. Jag träffade Gustav när vi var på Academy och vi blev vänner.
Gustav: Och då, en dag, tittade jag på när de uppträdde. När jag såg Bill på scenen, spelandes på keyboarden, sa jag till mig själv att det där verkligen behöver ändras! (skratt) Vi började disskutera det och jag kom med förslaget att jag skulle spela med dem. Det var så vi blev ett band.

Vad skulle ni vilja säga till de som säger att ni är en castade (marknadsförd grupp)?
Bill: Oh my God! Det måste vara frustrerade människor som pratar sådant struntprat! Ändå, det är det klassisa skitsnacket som vi hör i musikvärlden. Speciellt i Tyskland de senaste åren och på 90-talet i England är det många firmor (castings) som formar kill och tjej grupper. Det finns till och med tv-program som försöker bilda nya band. Plötsligt är det svårt för en äkta grupp som inte var med i nån reality-tv att göra sig hörda och bli kända. Nu för tiden är det väldigt svårt att övertyga folk att vi är ett riktigt band, att ingen sa åt oss att bli vänner med Georg och Gustav. I vilket fall, folk tror inte på oss. Därför kör vi vårt eget race utan att oroa oss om dessa rykten. Musik är en passion, om man är dockor, hur kan man då sätta hela sin själ in i det man gör?
För min del så tror jag på att jag har satt min själ i det här och jag blir arg när folk tror att det jag gör är plastigt. Men någon gång måste man ta avstånd mellan de ryktena annars blir man "äten"

Vad har ni för relation till era fans?
Tom: Om vi kan så pratar vi med dem, skriver autografer... det är det minsta vi kan göra, för vart vi än åker så finns de alltid där! Ibland väntar de i timmar eller spenderar natten där på gatan. Oavsett om det är kallt, regnar, snöar, de är där. Och sen ger dem oss gåvor de gjort med hela deras hjärta och själ. Så att ge dem lite av våran tid är det minsta vi kan göra för att visa hur mycket de betyder i våra ögon. Vi skulle vilja mäta oss upp till deras kärlek.

Vad är den mest märkvärdiga present ett fan har gett er?
Bill: Det är en svår fråga för vi har tagit emot ton av gåvor. Vi är väldigt rörda av breven från våra fans. Några är väldigt långa. Det var ett som var 14 km! Det är nästan en bok med 1000 A4 sidor.
Georg: Om inte det, tar vi emot bilar, en Mini Cooper utrustad bil med våra bilder och namn. Men det är verkligen omöjligt att välja en för alla betyder något för oss.

Tar ni er tid att vara på forum eller eran MySpace?
Bill: Man måste vara försiktig i forumen, de är många människor som låtsas vara oss, chatta med våra fans och lura dem. Om vi är på internet är det alltid som grupp och det är annonserat officiellt. Förutom det spenderar vi mycket tid om bloggar dedicerade till oss eller på våran MySpace för deras åsikter betyder mycket för oss.

Tjejerna är galna i er, men vad är eran typ av tjej?
Tom: Det är en svår fråga för jag har inte någon sorts typ av tjej. Det måste vara en bra känsla från början, en förbindelse som startar relationen naturligt. Hon kan vara blond, brunett, rödhårig, det spelar ingen roll. Men vi har inte tid med kärleksrelationer med det liv vi lever. Jag menar ett riktigt förhållande. På samma gång intresserar det mig inte att vara trogen, binda mig...
Jag vill främst njuta själv. Jag var tokig i många tjejer. För många. (skratt) Jag tror verkligen man kan förälska sig många gånger under en livstid, lyckligtvis är vissa personer gjorda för oss.
Georg: Så länge som jag är inblandad skulle jag gilla att träffa en tjej som der ut som Angelina Jolie, Olsen tvillingarna och Eva Langoria.
Gustav: Så, vi kommer att slåss om samma tjej, Georg. (skratt)
Bill: Jag älskar när tjejer har ett bra utseende, fina naglar och vacker hud. Och speciellt när de är positiva och lekfulla. Jag gillar inte One night stands. Jag tror sannerligen på äkta kärlek, och kärlek man hittar en gång i livet... om man har chansen.
För jag tror att många människor aldrig hittar det, vilket är sorgligt.
Jag har redan träffat tjejer, förälskat mig. Jag vet hur det är att ha gnista med någon och fjärilar i magen, men jag har fortfarande inte hittat kärleken med stort K.

Bill, du har ett unikt unseende. Har du alltid gillat att ha smink och göra naglarna?
Bill: Jag har gjort det länge. Gistav och Georg kände mig inte ens när jag hade ett annat utseende. Jag började gilla att bära smink när jag deltog i ett Haloweenparty för några år sedan. Jag klädde ut mig som en vampyr. Och sen behöll jag det utseendet. Det är en del av min personlighet.

Hur mycket tid använder du för att göra dig vacker på morgonen?
Bill: Inte mycket. Runt 40 minuter.

Har ni några ritualer innan ni går ut på scen?
Bill: Det är egentligen inte någon ritual. Gutav gillar att vara ensam och konsentrera, lyssna på musik. Georg, Tom och jag gillar att vara tillsammans backstage före showen börjar och stressa där. (skratt)
Vi låser in oss i green room i en halvtimme och ingen kan komma in. Inte ens våran manager! Vi föreställer oss de väsrta som kan hända och skrattar år det, det gör att vi slappnar av.

Och när ni inte står på scenen, hur spenderar ni eran fritid?
Georg: Vi spelar pingis och kicker!
Tom: Och när vi inte är på turne gillar vi att sova väldigt sent!
Utom Gustav som är en morgontupp. Men Bill, Georg och jag gillar att äta, titta på tv och sova. Och när vi får ett långt break gillar vi att åka på semester.

Och vad är eran favorit destination?
Tom: Allt jag kan säga är att vi älskar små öar långt, långt, långt härifrån. (skatt)

Med tanke på hur ni lever tillbringar ni mycket tid tillsammans. Har ni vänner utanför bandet?
Tom: Ja, självklart! Det är viktigt för oss att kunna prata om andra saker än Tokio Hotel. Men genom att vi delar samma vänner blir det ändå alltid vi fyra. Och då åker vi på semester tillsammans. (skratt) Så, ja, Tokio Hotel är våran vackra vänner-berättelse.

Och ni bråkar aldrig?
Tom: Oh, vi skullle vilja ibland. Speciellt när Georg bestämmer sig för att flytta sina skor. (skratt). Men våran vänskap är starkare än grälen!

Även fast ni är älskade av fansen, är det alltid någonting ni inte gillar om ersjälva?
Bill: (skratt) Vi ändrades inte, vi är samma som förut. Vi har samma brister som förut. Och vi har samma relation med varanndra som innan succen. Så även om det är helt galet att vara 18 år och se så många tjejer galna i dig, så är det alltid saker jag inte gillar med mig själv. Jag går inte runt på gatorna och säger att jag är den bästa killen i världen. Tom gör alltid det.(skratt)
Tom: Det är alltid något vi inte gillar med oss själva. Men det är normalt, vi är 18 år, vi letar. Och vi har väldigt starkt självförtroende för vår ålder. När jag säger att jag är den bästa tar jag inte ledningen(?)

Vilka souvenirer har ni kvar från eran barndom? Hur beskriver ni er själva från den tiden?
Bill: Vi har alltid trott på oss själva och på vår framtid, Vi hade en strak karaktär. Vi började göra musik väldigt tidigt för att vi har sedan ung ålder vetat att det var bra för oss. Det var inte alltid lätt att leva.
I skolan ville vi inte vara en i mängden, det var därför vi alltid bildade konflikter med lärare och de andra eleverna. Men bortsett från att vi hatade highschool hade vi riktigt kul.
Tom: Jag har alltid varit galen. Jag har alltid barnet jag en gång var i mig. Lyckligtvis är han inte i människorna. (?)(skratt)
Han guidar mig varje dag.
Bill: Men i kontrast till vad fansen verkar tycka är vi långt ifrån att vara perfekta. Vi erkänner succen vi har, men vi vill inte vara en förebild för någon!

svensk översättning: Me_Tokio_Hotel_fan @ THF