I början av september, åkte Tokio Hotel hem efter en lång Amerika turne. Nästa steg: Spela in eftersättaren av Zimmer 483. Precis innan de gick in i studion, har vi intervjuat dom i några mintuer. Bill och Tom pratade också om deras nya album..

"Jag vet att det skulle vara en lättnad för vissa personer ifall vi misslyckades med nästa album" -Bill

Så killar, är ni glada att vara hemma efter eran Amerika turne?
Bill: Ja, vi är väldigt glada över att vara hemma och med våran familj.. Vi gillade verkligen att spendera all den tiden i Usa, men vi började verkligen ha svårigheter med landet. En månad ombord är en lång tid..
Tom: För mig, jag erkänner att det inte skulle störa mig att stanna lite längre. Jag älskar Usa. Först, i talan om kläder, det är verkligen härligt med det där. Jag köpte tonvis med kläder och flera par sneakers som du inte kan hitta i Europa. Och sen, jag känner mig väldigt bekväm i stora städer som New York och Los Angeles. Jag trivdes verkligen där..

Era mål var att slå igenom stort i Usa. Har ni känslan av att ni har uppnåt det?
Tom: Uppriktigt sagt, så trodde ingen av oss att det skulle vara så många fans på våra konserter. Det har alltid varit slutsålt och publiken var lika galen där som i Europa. Jag tror att vi har fullborat vårat kontrakt. Uppdraget är fullborat på ett sätt. [skrattar]
Georg: Vi alla känner att vi har gjort något bra. Jag tror inte att
ett annat tyskt band fått så mycket respond i Usa som vi.

Under eran promo där, sålde ni bara 100.000 album, medans målet var att nå 500.000...
Bill: Du har rätt, trots våran ansträngning, har Scream inte riktigt toppat de amerikanska charts. Uppriktigt sagt, så vet jag inte vad orsaken är. Vi har gjort vårat bästa för att göra våran musik känd hos många, men den amerikanska marknaden är väldigt svår att nå för utlänska artister. Men, utan att vilja sjunga vår egna berömmelse, sälja 100.000 album är fortfarande enormt stor för ett tyskt band. Vi är inte besvikna över det här resultatet.
Tom: Vad vi har uppskattat allra mest var att vinna på MTV Video Music Awards som Best New Artist. Vi trodde inte att vi skulle vinna på grund av våran konkurrens: Miley Cyrus, Katy Perry or Taylor Swift, som är betydligt mer populära där än vi. Att få ta emot det priset var verkligen en chock. För att datera så var nog det här den bästa belöningen i våran karriär. Dessutom måste jag säga att jag uppskattade verkligen att se de förvirrade ansiktsuttrycket på Miley Cyrus när vinnarna, med andra ord oss, avslöjades. [skrattar]

Du verkar inte ha tagit henne till ditt hjärta..
Tom: Å andra sidan, är jag inte ett fan av vad hon gör + hon att hon inte har
det physkologiska kännetecknet i vad jag letar efter hos en tjej. Så, allting är sagt. [skrattar]
Bill: Tom pratar skit, som vanligt! Han är ett stort fan av "Hanna Montana",
jag har redan upptäckt honom titta på några avsnitt i hemlighet. [skrattar]
Tom: Vi kommer ordna upp det där ikväll. Hemligt..

Hur många gåner har ni blivit frågade vartifrån ni kom på erat bandnamn i Usa?
Bill: [skrattar] Jag vet inte. 250 gånger, lika många gånger som alla intervjuer vi har gett där..
Jag trodde att vi hade gått tillbaka tre år i tiden. Den totala skräcken.
Tom: "Hur kom ni till musik" är också en fråga som ofta blir frågad.. Självklart är det tråkigt att man behöver upprepa samma saker för den 1000:ande gången. Men såklart, det påminner oss att inte alla är menade att känna till oss. Det gör oss gott att börja om från början eller nästan... Vi har kommit ner lite från vårat lilla moln.
Georg: Yeah, men jag måste erkänna att det är irriterande. Jag trodde att amerikanska
journalister skulle ha lite bättre koll på subjektivet innan dom träffade oss. Men icke.

Om ni måste välja ett skattsligt framträdande från denna turne, vilket skulle det bli?
Bill: För min del, skulle det nog vara en av signeringarna som vi organiserade i en skivbutik. Det är alltid kul att få träffa våra fans och lyssna på deras berättelser. Dessa träffar har inspirerat mig väldigt mycket för nästa album.
Tom: Och för min del, jag minns speciellt tiderna när två fans lyckades att komma in på mitt hotellrum medans jag gjorde mig iordning för att sova. Jag har absolut ingen som helst ide hur dom lyckades att hitta oss.. Hur som helst, jag måste säga att det var verkligen en överraskning. Men jag kan inte berätta fortsättningen, den låter ger jag till er fantasi. [skrattar]

Låt oss prata om seriösa saker nu, er förberedelse för erat tredje album.
Tom: Vi är just nu påväg att gå in till studion. Onödigt att säga så är vi 100 % fokuerade på detta nya projekt. Det är därför ni inte kommer höra så mycket från och om oss dom närmaste månaderna.
Bill: Ja, vi är medvetna om att detta är det mest viktigaste steget i våran karriär. Pressen är enorm, men vi ska försöka att inte tänka på det så mycket. Vårat mål är att försäkra er om att detta album blir det bästa vi har spelat in.

Vad kan vi förvänta oss ljudmässigt?
Tom: Iden är att göra låtar som överraskar våra fans och visar ett ansikte av oss som dom antagligen inte känt till.
Vi vill inte spara på våra insatser och spela in en andra Zimmer 483. Iden är att ta mer risker.
Bill: Vi vill också att våra texter blir mer personliga. Det är förvisso jag som måste göra det.
Allting som jag har varit med om det senaste året har inspirerat mig och jag har fyllt flera block med texter...

Om det tredje albumet skulle bli sämre än dom förra, skulle det göra er oroliga?
Bill: Jag vet att det skulle vara en lättnad för vissa personer ifall vi misslyckades med nästa album. Framgången har inte bara attraherat sympatier för oss, långt från det.. Nu, bryr vi inte oss om det. Som jag sa, vi kommer göra det bästa möjliga albumet. Och ifall det blir mindre uppskattat än Schrei eller Zimmer 483, så är det inte hela världen...
Tom: Faktiskt så har inget band stannat på toppen föralltid, vi är medvetna om det. Men nu, våra karriärer är som en saga, det är nästan för bra för att vara sant. Vi kommer säkert vara med om nedgångar. Men vad som än händer, vi är så passionerade av musik så att vi kommer aldrig sluta göra det, det är säkert.

Tack till Purplehase på THA och Nicoleta för infon, och eelina@bdb står för den svenska översättningen.